Utvecklingschef Mervi Heikkilä och bibliotekens överinspektör Anu Ojaranta diskuterar bibliotek och stöd av läskunnigheten. Som bakgrund har man grannländernas enkätsvar gällande läsfrämjande verksamheter.
Detta är den sista delen av en bloggserie i tre delar. Denna artikelserie produceras i samarbete mellan det riksomfattande specialuppdraget gällande bibliotekstjänster som främjar barn och ungas läsande och läskunnighet, SJK Erte, vid Seinäjoki stadsbibliotek och Regionförvaltningsverket för Sydvästra Finland.
Låt oss börja med Pisa-undersökningen. Vilka tankar väcker Finlands resultat i internationella läsförståelseundersökningar?
Anu: Pisa-resultaten var en besvikelse. Jag var så säker på att förändringarna i en positiv riktning skulle synas. Sedan våren 2023 har jag funderat på var effekten av de miljoner som satsats på läs- och skrivkunnighetsprojeten syns, eller måste vi nöja oss med förklaringen att det är ett långsiktigt arbete? Enligt mig borde effekterna redan synas.
Mervi: Jag tycker att man kanske borde börja räkna från den tidpunkt då alla barn började få Läscentrums paket "En läsgåva till barnet" på mödra- och barnrådgivningarna. Att börja främja läsning först när barnet börjat skolan kan vara för sent för vissa. Å andra sidan, om projekten inte förändrar strukturer eller om de inte leder till något bestående, så går pengarna i längden lite till spillo.
Anu: Man kan också fråga sig om rätt saker har gjorts? Har åtgärderna och finansieringen riktats rätt? Om inte, vart borde de ha riktats? Har vi valt enkla lösningar, och har vi inte kunnat tänka tillräckligt på de grupper som skulle behöva riktade tjänster?
Mervi: Jag tycker att informationspaketen på mödra- och barnrådgivningarna är viktiga, och en annan viktig sak är dessa riktade tjänster för utvalda målgrupper. Att rikta rätt stöd och tjänster dit där de behövs mest. Här kommer jag att tänka på Kulturrådets rapport som understryker att de allmänt använda metoderna till och med kan öka ojämlikheten i läsning, de når inte alla grupper. Rapporten finns här.
Men främjandet av läsning är ju inte bara bibliotekens ansvar! Hur ser debattörerna på helheten av arbetet med läs- och skrivkunnighet i samhället?
Anu: Utvecklingen av läsflyt och väckandet av intresse för läsning är naturligtvis inte enbart bibliotekens ansvar. Biblioteken gör mycket i det arbetet, men de kan inte påverka allt på egen hand. Det handlar mer om vardagen, om allas ansvar – skolan, föräldrarna, samhället. Att vi upprätthåller och värdesätter läsning. Nu kan man till exempel läsa rubriker om att unga inte längre värderar utbildning lika mycket som förr. Vi måste alla lyfta fram läsning och skolgång som en hög prioritet, för det är barnen och de unga som är Finlands framtid.
Mervi: Ja, här borde många olika aktörer dra åt samma håll. Jag tänker också på de nationella strukturerna. Kanske behövs det en ännu starkare samordnande kraft, och det borde finnas ännu mer samarbete mellan olika aktörer än vad det gör nu.
Anu: I takt med att resurserna minskar är samarbete över organisations- och kommungränser avgörande. Min syn på framtiden är dyster, den ekonomiska situationen kommer inte att bli lättare på kort sikt. Om vi gör dubbelarbete borde vi definitivt sluta med det nu.
Inom kort övergår de ivriga debattörerna till att fundera över allmänna frågor som rör samhället och barnuppfostran. Under samtalets gång frågar de sig också: ”Är det här bara något som femtioåringar gnäller om?”
Anu: Jag har också läst om att barns uthållighet har minskat. Man behöver inte längre anstränga sig på samma sätt. Detsamma gäller läskunnigheten. Hur kan vi stötta barn utan att det känns påtvingat? För läsningen blir inte bättre utan att man läser. Och uppmuntran till läsning hemifrån... Hur kan biblioteken få in tanken om läsning i hemmen? Lärandet sker trots allt där det inte alltid är bekvämt. För att kunna lära sig åka skidor måste man ramla några gånger.
Mervi: Jag funderar också på svaren vi fick från Estland på vår enkät. I svaren nämndes en stark kultur av lärande och läsning som genomsyrar hela samhället; föräldrar, skolor och bibliotek uppmuntrar till läsning och lärandet värderas högt. Hur ser vår kultur ut idag?
Anu: Finland har alltid ansetts vara ett land av bibliotek och läsande. Har vi nu snubblat över Pisa-självbelåtenhet?
Mervi: Och samtidigt har många beslut tagits som har försvagat bibliotekens verksamhetsförutsättningar. Statligt stöd för till exempel inköp av nya bokbussar eller byggande av bibliotek har försvunnit. Biblioteken har idag också ganska många uppgifter enligt bibliotekslagen. Jag undrar till och med om man har tagit på sig för mycket och om arbetet med läskunnigheten har hamnat i skymundan? Borde man fokusera mer på just barns och ungas läsning? I Sverige har till exempel främjandet av barns och ungas läsning prioriterats även i bibliotekslagen.
Anu: Har vi gjort rätt saker och har vi tappat riktningen? Jag vet inte. Under allt annat får inte främjandet av läsning gå förlorat. Jag ser bara elände framför mig om läskunnigheten blir ännu sämre. Vad kostar utanförskap samhället? Utbildningsnivån sjunker, vilket vi redan ser nu. Till och med i läroböckerna finns det färre långa texter än tidigare. Anpassar vi oss för mycket?
Mervi: Finns det ens längre något ideal om den bildade människan? Vill folk ens vara lärda och läsande längre?
Anu: Bildning är inte längre coolt. Medierna har också ett ansvar i vad som lyfts fram. Varför värderas inte läsande längre?
Debattörerna är eniga om användningen av digitala enheter; det borde begränsas, både för barn och för oss vuxna.
Mervi: De primitiva delarna av hjärnan styr, och dopaminberoendet tar över. Jag är inte emot digitala enheter, men det är naivt att tro att om jag köper en surfplatta till en tvååring så blir barnet automatiskt smart. Barnet kan ju då bara svajpa, och vet inte ens hur man pratar eller interagerar ordentligt om det inte får tillräckligt med mänsklig interaktion. Hur kan vi föräldrar vara så korkade? Borde biblioteken lansera några provokativa slogans kring detta?
Anu: Varför har vi så svårt att begränsa och uppfostra? Gömmer vi oss för mycket bakom att barn har rättigheter, så att vi inte kan begränsa eller ta bort digitala enheter? Kanske för att vi själva är i samma situation. Smarta enheter är byggda för att vara beroendeframkallande.
Vi hade Erasmus-gäster från Italien, och enligt dem finns det inget problem med digitala enheter där eftersom föräldrarna anser att de inte är bra för barn, punkt slut. Barnen vill faktiskt att de ska bli begränsade eftersom de inte klarar det själva.
I ett religionsprov i den grundläggande utbildningen skulle barnen fylla i tomma utrymmen i religiösa texter. Ett barn fyllde i ”päästä meidät _____” med ordet "vähällä". Det blir på svenska ungefär “Låt oss komma undan enkelt”. Är detta vad vårt samhälle har blivit, ett "låt oss komma undan enkelt"-samhälle? Vi vågar inte ingripa, vi vågar inte be någon anstränga sig. Har vi modet att sträva efter bildning? Det är inte långt ifrån att yrket skrivare gör comeback.
Vad skulle då vara en idealisk situation för att stödja läskunnigheten i Finland?
Anu: Varaktiga strukturer för läskunnighet som upprätthålls med stadig och stabil finansiering. Det råder knappast delade meningar om vikten av detta.
Mervi: Att vi drar åt samma håll. Att både samhället och hemmen tar ansvar för barnens läsning. Och att man vågar tillsammans, när det behövs, både uppfostra och begränsa, utan att glömma bort läsglädjen och det roliga i det.
Anu: Biblioteken borde få vara med på föräldramöten. Tyvärr kan vi inte gå in i hemmen. Även medierna borde ta sitt ansvar och lyfta fram andra saker än vad de gör nu. Livet låter oss faktiskt inte komma enkelt undan. Att utveckla resiliens från tidig ålder är viktigt. Vi kan inte jämna ut allt, livet är inte lätt.
Mervi: I en idealisk situation skulle biblioteket ha ett starkt samarbete med skolorna, småbarnspedagogiken, samt med familjearbetet och mödra- och barnrådgivningen. På så sätt kunde man också nå utsatta familjer.
Jag vill också lyfta fram litteraturens innehåll och vikten av det egna intresset. För att bli en läsare måste man läsa. Och för att man ska läsa måste det vara intressant och roligt för barnet. Bokpratare gör ett fantastiskt jobb med att tipsa om böcker inom olika ämnen för läsare på olika nivåer. Mer resurser till bokprat!
Comments